Stubbasten

Med formen av en gigantisk trädstubbe, 25 meter bred och med en platå nästan 15 meter över marken, utmanar Stubbasten de närmaste trädens höjd. Pjäsen tycks formad ur ett enda stenblock och sidorna är kraftigt beväxta av mossa och klängväxter där insekter och smådjur frodas. Platån ovanpå rymmer fyra byggnader och tjänar som Gubben Mons hemvist. En trång passage huggen ur stenen leder upp på utsidan. Hängbroar leder från toppen till plattformar och kojor i de närmaste träden.

Vägen dit

Den som färdas i området kommer att hitta spår av Mons skogsbruk; Spån, kvistade lövruskor som lämnats på marken och liknande. Skall av hundar kan ibland höras på avstånd. Det är sedan ingen större konst att spåra verksamheten tillbaka till Stubbasten.

Vägen upp

Det är utmärkt möjligt för en häst att ta sig upp för vägen till toppen, men knappast att vända utan att först nå slutet av vägen. Vid ett par tillfällen passerar man portaler i trä och metall som en gång ser ut att ha fungerat som befästningsverk men nu är förfallna, rostade och mögliga. Från toppen studeras de farande av hundar som nyfiket kikar över kanten. Dessa springer besökare till mötes när de når toppen för att inspektera, markera och underrätta hela skapelsen om intrånget.

Platån

Fyra byggnader, en vinsch till nedomvärlden och ett utedass monterat på bjälkar ett par meter utanför platån trängs på ytan. Spår av Mons träarbeten syns överallt. Ett par ensliga små granar har lyckats slå rot i sprickor men för en ojämn kamp mot elementen.

Stugan

En tämligen ordinär stuga med uteplats tar upp en fjärdedel av utrymmet. Den är placerad så att uteplatsen, med eldstad, hamnat i mitten av platån. Huset tycks vara i ganska gott skick men är fattigt på detaljer. Några stängda fönsterluckor, en vackert graverad ytterdörr i bastant virke och en murad skorsten krönt av ett större fågelbo pryder kåken. (Mons hade först inte hjärta att vräka den oönskade gästen på rökgångens topp och iddes sedan inte röja när det blev obebott och lagar därför all sin mat utomhus.)

Eldplatsen skyddas delvis av ett plank och tak som skjuter ut från stugan. Bakom planket hittas en örtgård och mindre grönsaksland.

Direkt innanför dörren finns en kort hall med garderob till vänster, en mindre dörr till höger och en större, alltid stängd, som leder vidare in i stugan. Gäster hänvisas till ett litet rum bakom den högra för övernattning. Det är oklart vad symbolerna som ristats och ritats på den större dörren har för funktion.

Ladan

Här trängs stora mängder ved och virke med spiltor för Mons tre åsnor. Med lite fantasi kan man skapa plats för ytterligare två riddjur. Ladan håller också ett lite mindre gästvänligt alternativ för övernattning i form av åsnornas höskulle av foder.

Verkstad

Denna byggnad är öppen på två sidor och rymmer bänkar, handvevade cirkelsågar och allehanda verktyg för arbete i trä. Takstolarna rymmer bon för diverse småfåglar.

Kistan

Det minsta huset är satt i grovt timmer, tätat med tjära och saknar fönster. Det är tillbommat och låst.

Vinschen

Bakom ladan finns en vinsch med väl underhållna taljor och rep som kan användas för att lyfta tunga och skrymmande föremål upp och ner från toppen.

Hängbroarna

Illa underhållna och fallfärdiga erbjuder dessa sannolikt bara ett långt fall ned för varelser större än människobarn. Somliga av Mons hundar gör dock turer över till kojorna och plattformarna i träden på andra sidan broarna. Mons varnar för att beträda de broar som inte är konstruerade i kattek men förklarar ogärna vilka dessa är.

Stämning

Det är svårt att känna sig välkommen på Stubbasten. Hundarna utgör en ständig påminnelse om besökarens status som obetrodd främling. Utedassets placering talar konkret om risken att drutta över kanten på platån (den saknar räcken). Eldplatsen utanför stugan är det enda gemytliga inslaget i en plats som i övrigt känns som hämtad ur en taskig 80-talsskräckis, fågelbon eller ej.

Första besöket

När mina spelare nådde Stubbasten hade Mons besök av häxan Xaye Askmara. De dividerade som bäst hur de skulle ersätta orchen som tagit jobbet som hjälpreda i utgrävningen av gravröset i norr men nu hämtats hem av sin stam. Mons, som inte förklarar något i onödan, erbjöd rollpersonerna mat och övernattning mot ett ospecificerat dagsverke, vilket de accepterade. De hade tidigare stött på orcherna med rymmlingen från slumpmötestabellen (s. 179) och blivit varnade för gravrösen i norr men tänkte inte på att fråga närmare om flyktingen och visste alltså inte vad de gav sig in på.